torsdag 24 februari 2011

TV11 – den weedade kanalen




Just nu sitter du förmodligen med ett tunt papper i dina darriga fingrar, redo att belöna dig själv efter en hård dag av lågt leverne.
När du rökt din skit och dukat upp den sedvanliga buffén av onyttigheter från chipshyllan (eller knäckemackor med avocadoskivor, vad fan vet jag) är det dags att välja underhållning.
Ett solklart val är förstås internet, ladda ner en film eller tv-serier via torrent.
Detta är frihet under ansvar i sin renaste form. Något som få gräspundare är särskilt bra på att hantera. Och med tanke på hur stukad du är kan denna frihet bli ett fängelse av ändlöst browsande, fram och tillbaka där din trötta skalle till slut exploderar av att sitta i kulturellt limbo.
För en gång skull borde du testa slå på Tvn. Vänta vänta, stanna kvar. Ja, jag ryggade också tillbaka när jag först hörde talas om det. En stor klump mitt i rummet med någon slags ”kontroll” som opereras med samma smidighet som en joystick från 80-talet. Kan det verkligen vara något? Jo det kan, och ÄR grejen.
Till att börja med finns ett element av rysk roulette när man tittar på TV. Om du slår på ”skärmen” är risken att du hamnar mitt i ett program du varken kan hoppa framåt eller bakåt i. Föreställ dig att det sitter en osynlig DJ som väljer precis hur mycket och vilken musik du ska lyssna på. Föreställ dig den känslan av regession, av att vara ett barn i någon annans händer. Den känslan av maktlöshet är precis vad som gör TV weedat, och framförallt TV11 till den mest weedade kanalen.

TV11 har inte alltid varit en kanal på framkant med två maffiga gräs-stockar som logotyp. De har gjort ett skönhetslyft från gamla TV400, TV4s dumpingground för trash-tv. En metamorfos från ful ankunge till svart svan.
Jag är väl medveten om att TV4 är den ondaste TV-kanalen i världen, efter Fox News, och fram tills alldeles nyss har jag fnyst åt fyrans låtsaskanaler med lallande spökjägare och gamla Jerry Springer-repriser. Men det var innan TV11 äntligen sjösatte sitt flaggskepp Big Brother.
Jag har faktiskt inte sett programmet så jag hörde av mig till en väninna som sett allt och sammanfattade det med följande ström av medvetenhet:

”Fula soper, IQ fiskpinne, glashuset= skådespelare??, kan inte fatta att austin powers e med, låt dig inte luras av trevliga dialekter”.

”det är två med jättekukar därinne nu.
Man fick se när en tvättade sin!
Det va kul”


Poängen? Att även om jag aldrig tänker titta på skiten har det har varit en bra grej för att skapa en tydlig profil åt kanalen. Det vill säga ”dum i huvudet” med stora reklampengar. Pengar ger TV11 en välbehövd statusboost. För det finns faktiskt en gräns för hur sunkig en stenad person vill känna sig framför teven. Även om det i teorin kan verka roligt att sitta och fnissa framför den galna prästen på öppna kanalen är det i praktiken ett självhat som odlas och som i längden ger onödigt dåligt samvete. Den ultimata drog-teven bygger på att lura mig som tittar så att jag tror att jag är smartare än programmet, trots att jag egentligen blir mer och mer efterbliven av att titta på det.
Det kräver viss finkalibrering.

Jag vill därför slå ett slag för programmen som börjar efter midnatt. Det är tamigfan en magisk tid då klockan slår 00.00. Elvan har fattat galoppen genom att schemalägga ”Cheaters” exakt på denna tid.
 Weed-andarnas lektimme.
Programmet går ut på att misstänksamma partners anlitar produktionens egna detektiv-team som åker omkring med dolda kameror och filmar otrogna män och kvinnor. Sedan visar programledaren upp video för en gråtande och sviken älskare som med klumpen i halsen säger något i stil med ”I always wished this wasn't true”.
Som av en slump har programledaren i detta ögonblick tajmat bra och vet vad den otrogna grisen/slynan befinner sig och frågar förstås offret om hon/han vill åka dit och konfrontera sitt kommande ex. Detta slutar ofta i utspillda drinkar och tandagnisslan för alla inblandade.
Efter detta brukar ”stygga flickors klubb” börja. Ett hus fullt av tjejer med faderskomplex som slåss för minsta lilla husliga irritation. Vissa kvällar kan man även ha tur och pricka in ”Sexfällan”, som fungerar ungefär som ”Cheaters”, men skillnaden är att detektiverna är utbytta mot lättklädda blondiner som sexchattar med den misstänkte otrogne mannen. Snedvriden sexmoralistisk brottsprovokation att oproblematiskt njuta av medan du sitter i en dimma och glömmer ditt eget namn.

P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

Lil B: Högkulturens nye profet



De flesta vet att cannabis är hiphopens salt och peppar.  Om man inte har några feta rims eller råd att hyra in en video vixen går det alltid att softa i nåt kök och snacka om hur mycket man älskar weed. Nu har det dykt upp en kille som inte vill rappa om weed, utan personifiera känslan av det.  Lil B är en skatekille från Kalifornien som har uppfunnit genren "BASED". En sluddrig rapstil som gärna handlar om olika kändisar. Lil B har en inre generator som skapar låtar helt utan självkritik, vilket ju är en bekant känsla för den som rökt grälle en eller två gånger. Hans låtar om kändisar bygger på samma monotona tuggande beat med texten "I'm (insert random kändis), swag, swag" som bas. 

Några minnesvärda rader/låtar:


"Hilton, Hilton, Bitch I'm Paris Hilton"

"I'm Bill clinton, fuckin al these women"

"I've got swag like justin Bieber. Bieber, Bieber, Bieber" 

"Ellen Degeneres, Ellen Degeneres, Ellen Degeneres"

Och hans magnum opus:


"Bithces suck my dick cus I look like J.K. Rowling"
 
 Förutom kändislåtar gör Lil B också märklig ambientrap (ladda ned skivan "Rain in England") där han pratar till moder jord och flummar loss genom att ge livet sin välsignelse i olika spoken-word utsvävningar.  Efter att han skrev låten "Pretty bitch" - där han refererade till sig själv som en pretty bitch - lyckades han dessutom göra alla internetgangstas ängsliga på grabbiga forum runt om i världen.

Lil B kallar sig "The based god".  Han är alltså precis den profet du behöver: någon uppe bland molnen med röven fastklistrad i soffan.




P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

måndag 14 februari 2011

Nya rön: Din kuk kan bli hög

New Science har en artikel om nya rapporter som behandlar kombinationen cannabis och sex. Eller som jag brukar kalla det: julaftonsnatt.
Professor Sharon Johnson, som forskat i ämnet vid Missouris universitet, talar om en extremt knapphänt forskning för kvinnor och om eventuella negativa effekter på lång sikt för män. Det vill säga att män kan få sämre orgasmer och uppleva smärta under sex.

Efter år av egna empiriska studier har jag dock märkt att orgasm kombinerat med cannabis är totalt jävla episkt. Men det är ju så med forskning, den finns till för att kunna motbevisas.

Rany Shamloul vid Queens och Cairos Universitet har läst flera nya studier (men verkar ha missat att nämna min).
Utöver en gammal från 80-talet, som visar på nedsatt förmåga till erektion efter för överdrivet weedande, har nya rapporter kommit fram till följande oroliga slutsatser:

What most concerns Shamloul is a study published in 2010 in the journal European Urology. In that study, researchers found receptors for tetrahydrocannabinol (THC), the active ingredient in marijuana, in penis tissue from five male patients and six rhesus monkeys. These receptors were mainly in the smooth muscle of the penis, Shamloul said. Additional lab studies suggest that THC has an inhibitory effect on the muscle.

Vänta lite.....


Så det finns rätt lite forskning, och den som finns menar att muskeln i min kuk också kan bli hög? Marijuana är nu alltså både förstärkande av sex, och fördummande av min humor.

P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

onsdag 9 februari 2011

Recension: Silver Haze


Det är såhär jag gillar att vara hög – avslappnad, ”glidig” (är ett ord jag precis uppfann), fnittrig.
Jag blir ibland skeptisk till att gå ut på säg, en klubb och vara hög. Jag kan få för mig att människor vet om att jag har rökt, vilket är något av en stressfaktor. Imorgon ska jag på klubb men jag tror inte att det kommer bli något problem, för även om jag är stenad så känner jag mig väl orienterad i tid och rum.

När jag fick det (igår) så var det fortfarande nyplockat - en tjock och härlig bud. Den luktade annorlunda, inte som de vanligtvis luktar - mer subtilt. Jag var lite skeptiskt, folk hade hypat det lite för mycket så jag gned den mot en CD-skiva och ingenting. Nu sitter jag här anno femton minuter sen rökt och stormtrivs, det är en härlig gränslös värme som sprider sig i min kropp som får mig att rysa av välbehag. (Alltså, den där sista meningen, shit vad stenad).

Nu sitter jag bara och läser min text om och om igen och försöker skriva så nyktert som möjligt, då jag plötsligt får världens deja vu och slutar omedelbart.

Nä, nu vill jag göra något annat.

Later playas


INFO


H. Engdahl vill göra en formell ursäkt till alla där ute som förväntade en bra recension om ett spännande cannabispreparat. I nyktert tillstånd så inser jag hur jävla pissig den här texten är. Jag hänvisar till Bo's inlägg om kreativitet.