fredag 29 juli 2011

Att jobba med en redaktion av stoners

Ni har säkert märkt av den lågfrekventa uppdateringen. Well,  jag säger som ledarskribenter alltid gör: det är inte mitt fel.
 
Som redaktör för landets största tidskrift om högkultur måste jag ibland gå in i yrkesrollen, göra mitt jobb, representera.
Tyvärr betyder det att också det värsta en stoner kan utsättas för: vara ute och träffa andra människor.
I vissa kretsar kallas det "nätverka", ett långt iskallt socialt förspel utan sexuell stämning eller möjlighet att alstra en avkomma. I ett urgammalt stamsamhälle hade samma flockbeteende förmodligen straffats kollektivt och förmodligen skulle straffet varit döden. Och det konstaterar jag förstås utan att lägga någon som helst värdering i det.

 En vanlig utekväll ser ut så här: jag rullar upp en fet stock hemma -fast jag vet att det kommer göra mig nervös och seg i skallen och folk kommer att titta på mig som om de tänker "är han lite korkad eller varför stirrar han in i väggen bakom mig?", vilket i stormens öga är ett korrekt antagande - varefter jag mer och mer desperat försöker hitta någon som är på min egen nivå, eller är villig att bli det.

Och visst, mitt jobb har sina priviligierade stunder. När jag går på konserter händer det att någon sticker till mig en färdigrullad "Bluntzilla" och eftersom jag blivit mer och mer etablerad i min roll som proffessionell röksugare har jag fått vissa kontakter, till och med "vänner".
 Trots att de aldrig skrivit för HÖG TID har många blivit någon slags fast del av redaktionen bara för att de snackar så mycket om alla texter de vill skriva. Nästan alla har kreativa och intressanta jobb. Läkare, hackers, biogenetiska forskare. Alla är kort sagt överkvalificerade för att frilansa för en blogg om ganja och borde klara av den enkla uppgift att skriva en liten text om högkulturens fördelar.


"Jag har haft så många bra ideér, alltså helt sjuka grejer - lovar att fixa det".


" Ja jag kan absolut skriva om de medicinska fördelarna med gräs, mailar!"


"Jag byggde en odling i mitt forskningslaboratorium, jag skulle kunna skriva något om hur jag smugglade ut det"

Men trots alla löften ekar mailboxen lika tomt som orden om kärlek och gemenskap efter varje helg.



Peter Englund är ständig sekreterare för Kulturtidskriften HÖG TID.

måndag 4 juli 2011

Vem rökte ner Roger Rabbit?


En utmärkelse jag precis hittade på, veckans högkulturarbetare, går ut till en skön sk "enabler" (Vad jag vet finns inget ordentligt svenskt substantiv förutom "inkörsport, och det låter ju för bedrövligt mekaniskt").

En 84-årig gammal tant har lyckats odla stora fasta cannabisplantor på sin tomt, rapporterar metro. Men istället för at gå ut i grannskapet och becknat har gamla Agda (eller vad tanter nu heter i Tyskland), matat sina kaniner med göttigheterna. Det kanske kan verka som ett slöseri med rökelse, men HÖG TID uppskattar all sorts aktivism. Bluntsup!


P. Englund är ständig sekreterare för kulturtidskriften HÖG TID