Högkultur för höga människor

Sverige älskar att röka på.
 Vårt avlånga har på senare år sneglat mot resten av Europa och försökt anamma en kultur av livsnjuteri. Sverige vill smaka på (och viktigast av allt prata om): surdeg, rött kött, goda viner, cigarrer och fan vet allt som Carl Reinholdzon Belfrage vill suga på.
Det gemensamma för konsumenten är att hon och han ofta kommer från (eller vill låtsas komma från) en övre vit medelklass i storstädernas innerstad. De enda två ståndpunkter som verkar ha bråkat inom den här konnessörskulturen är en svennbananig okunskap och en överlägsen nykonservativ överklass. Där den senare hånar den tidigare med sin savantförmåga att urskilja separata sorter av anusört, som ett bevis på arbetslinjens naturliga urval.
Rekreationsvanorna och kulturen utanför dessa kretsar tenderar dock att se annorlunda ut. Och det är därför det finns forum som flashback, där okunniga och ruskåta ungdomar byter drograpporter och hetsar varandra till alla möjliga idiotsaker.
Vi vuxna har lämnats ensamma, utan ett enda medium som inte diskuterar cannabiskulturen utifrån sina viktigaste beståndsdelar. Vilken film är bäst när du är stenad? Vilken glass är godast? Vilken samlagställning är skönast?
HÖG TID har alltså inga krog eller vinredaktörer, bara stenade redaktörer och högt i tak.
Puff, puff, pass. Vi ses på månen.

P. Englund, ständig sekreterare för HÖG TID