Dricka weed

Ett problem jag har med att röka weed är just själva rökandet. Alltså, missförstå inte nu. Jag "gillar" lukten av gräs tillräckligt mycket för att tolerera det på mina kläder. jag kan till viss del berättiga att doften är så pass ny och "intressant" för oinvigda i min närhet och att jag inte automatiskt stämplas som en pundare endast baserat på min Kush-aftershave.

Den som känner igen lukten av gräs är, som bekant, antingen solidarisk eller snut.
Men denna äckliga inhalerande ovana kan lätt bli en inkörsport till tyngre droger. Och jag snackar självklart om nikotinspetsade cigaretter, denna vidriga lille pinne som får hela kroppen att lukta fågelbur. Att vara ciggrökare är inte bara förknippat med dålig hygien, rökrynkor och fula tänder utan också med ett socialt stigma som gör en rökarlivsstil omöjlig för alla som inte har skinnjackka, är psykopater och/eller heter Ola Rapace.

Drömmen är förstås ett helt luktfritt alternativ. Och det finns ät eller drickbar cannabis för de som är baknings och bartenderintresserade lifestyleodlare, och trixxar ihop sjuka häxbrygder i sina hem.

Vad som saknats länge är ett varumärke, något som nu verkar detta ha blivit verklighet i Kalifornien.
Snygg alkoläskdesign gör den nya marknadsanpassade "Canna-Cola" till en perfekt nytändning för såna som mig, som varken uppskattar rökning eller blasket många refererar till som "läsk".
Tyvärr är distributionen begränsad till vissa stater i USA. Men om ungefär 200 år beräknas drycker som "Canna-cola" säljas under disken på svartklubbar i Sveriges större städer.

P. Englund är HÖG TIDs ständige sekreterare