Låt inte första gången förstöra allt

Vi har alla varit där. Men nu handlar det om dig.
Du var lite blöt bakom öronen och hade blåglansiga ögon. Full på endast alkohol. Förmodligen på en fest som var lite för tråkig.
Någon dyker upp, förmodligen en kille, med en spliff i handen. Och han frågar dig om du vill ha.

Du har druckit så mycket att du skelar nästan av spriten. Och du har ju inte fått hångla för det, så varför skulle du inte prova? Egentligen?
En kvart senare har du kräkts fem gånger och minns inte hur man kissar. Du är vit som ett lakan i ansiktet och hatar dig själv. Någonting triggade den här reaktionen.
Du mådde ju så bra lille vän, vad var det som hände?

Kanske blandningen av kemikalier tvingade kroppen att lära dig veta hut. Men om jag får säga vad jag tror så har du din egen hjärna att skylla. Ja, precis den fettbaserade klump du annars tar för givet.
Mångas första rökupplevelse ser likadan ut. En skrajsen, lite tvekande hand som ovant tummar på den handrullade jointen. Alla muskler verkar för att få dig att framstå som den som varit med förr.  Och i huvudet som tillhör din darrande hand rör sig fåniga tankar. "Tänk om jag får en haschpsykos?" eller "Tänk om jag börjar må jättedåligt". Ett malande "tänk om" i all oändlighet.
Inte så konstigt att fyllan bli snedknullad. Samtidigt som du programmerar dig för krishantering uppmuntrar rökningsruset hjärnan att sluta planera och oroa sig för saker.
När du röker är du drogens bitch, och måste lära dig uppskatta ett visst mått av underkastelse. Du har fått en ram att arbeta inom som på många sätt är bredare än den du har till vardags, och på ett par sätt är ramen snävare. Som i fallet matematiskt tänkande.

Men det handlar inte om att du ska bli kontrollerad.  Du ska sluta försöka kontrollera allt själv. Högkultur=Mindfullness.

Som en dålig effekt av den här rädslan, förmodligen underbyggd av någon gammal poliskommisaries gymnasieförläsning, vidgas klyftan mellan helgrökare och helgalkoholister i Sverige. De som gillar att röka gillar det lite för mycket, och de som haft en traumatisk första rökupplevelse gillar det lite för lite. En onödig polarisering eftersom alla egentligen tycker om att bli crunkade.
 Låt inte första gången förstöra ett liv av potentiellt härliga upplevelser. Upprepning är lärandet fader, och med honom kommer färdighet i alla sortens slöjd.

P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID