Huset där bara weedet bodde

WEEDMINNEN
- STORIES FROM LIVET SOM HÖGKULTURELL
DEL 1

Jag hade bara varit i Wien någon dag, min agentur hade fixat en lägenhet till mig men det var tråkig ful, dyr, allmänt mer ”why” än mitt Motto som på den tiden lydde: ”WHY THE F*** NOT???”.
Jag gled runt i den där klänningen jag hade på mig hela den sommaren, jag brukade tvätta den i handfatet, den va brun med vita blommor – fy fan va den luktade efter en sommar utan tvättmaskin och 35+ grader, nota bene. Senare skulle den sommaren kallas en av de varmaste i historien – det måste varit 2006, jag var 21 och hade inte haft en fast bostad på flera år, minns ej mkt från denna tid.

Nåväl, befann mig alltså i WIEN, the home of arty farts som Mozart, Jelinek och H***er. Det var någon slags festival i stan, en sån där festival som städer har på sommaren där några riktigt dåliga band varvas med några s_u_g_i_g_a_.
Jag gick till festivalen, ensam ofc, kände ingen i stan – det var hela tiden så det året, alltid ensam: alltid ny i stan, alltid den konstiga tjejen som gick runt ensam, gick på konserten ensam, satt på tuben ensam, gick på klubb ensam, stod i timmar och glodde på tavlor på museum ensam.
:(
Jag vet inte om jag frågade någon men jag tror det, jag babblade med några österrikare om en t-shirt, jag kommer inte ihåg vad den föreställde längre men något med Gilmore Girls och då passa jag på att fråga om han hade något. VET NI VAR JAG KAN KÖPA-
Österrikaren med Gilmore Girls-tröjan såg på mig förvånat, sa kanske.... Han skulle presentera mig för en kompiz. Sen övade vi oss på att härma formen på pretzlar med armarna – jag var bäst för jag vägde kanske 3 kg och mina armar var lite solbrända, såg ut som halvfärdiga pretzlar när jag krånglade ihop dem.
Så kom en dude, typ 25, minns inte exakt hur det gick till men jag vet att jag sa något som de tyckte de var konstigt, och att han tyckte det var konstigt men jag förstod inte varför, kanske var de inte vana vid ensamma tjejer i nån blommig klänning som frågade var hon kunde köpa gräs. Jag började babbla med duden, han var ca dvärg och vägde ca 1,5kg. Han hade ett litet tunt skägg så man kunde ana att han gillade dataspel.
Han gillade dataspel!!!
Han hade börjat röka gräs när han fick problem med magen. Han pratade inte så bra engelska och jag hade läst franska i skolan så det tog ett tag men till slut fattade jag vad ”darm” betydde, han hade alltså haft någon issue med tarmarna och legat på sjukhus och sånt. Sen började han röka weed och så blev allt fine and dandy, iaf när han rökte. Han rökte på en supertunn spliff och jag rökte lite också fast man nog inte fick.
;)

Darmkillen berättade att han odlade gräs, men inte hemma, nä han hade en helt egen lägenhet som han hade där han bara odlade gräs.
Jag undrade om ingen bodde där och han sa att nä där bodde bara gräset. Jag frågade om jag kunde få bo där, jag behövde någonstans att bo. Han trodde att jag skojade men nä det gjorde jag inte.
Han sa kanske, du kan få bo hos mig så länge om du vill så kan jag visa dig lägenheten imorgon. Jag ryckte på axlarna och så okej. Det var ganska uppenbart att han inte tänkte våldta mig eftersom jag var ca 2 meter längre än honom och dubbelt så tung.
Han sa att det nog var lite varmt att sova där weedet bodde, men jag envisades för jag tänkte att det lät som en kul idé att bo med weed så han ba jaja.
Dagen efter gick vi till lägenheten där weeden bodde. Det var en trea, högt i tak och sekelskiftesstil. Det fanns hall, toalett, vardagsrum och så WEEEEED. Hela väggarna i sovrummet var fulla av hyllor, lampor, WEEEED. Jag ba wow. Men han hade rätt weedet var tyst men lamporna och maskinerna och allt var HÖGLJUTT.
Grannarna hälsade på honom i dörren, han kom ju in där varje dag så de antog att han bodde där precis som alla andra normala människor men han var inte en normal människa han var en BROTTSLING som ba vattnade sina små friendz varje dag. Lägenheten låg i ett vanligt residential area, bara några kvarter och kanske 2 minuters gångavstånd från hans egna lägenhet, som var ovanpå hans föräldrars lägenhet.
Jag fattade aldrig riktigt om hans föräldrar visste vad han höll på med men jag tror inte det, eller de ville kanske inte.
Varje dag eller jag menar ca varje minut rökte han en spliff, han rullade så tunna att man nästan inte kunde se dem, slickade på papparet och rullade baklänges och drog bort pappersremsor så till slut var det nästan inget papper alls man rökte, bara plain ol' goodness.

Jag flyttade in mitt pick och pack dvs min resväska.
Varje morgon tjatade jag och så fick jag några fina spliffar han rullat. Jag stoppade dem i ett ciggpaket och sen rökte jag dem, jag märkte rätt snart att ingen brydde sig så ibland rökte jag dem på stan.
Jag minns inte så mycket från den här tiden, månaden eller vad det nu var men jag minns att jag sov mycket, skrev väl lite och läste Elfriede Jelinek fast jag minns att jag hatade den engelska översättningen för it.made.no.sense.
Darmkillen som jag inte tänker säga namnet på nu pga *pricacy settings set high* men han hette samma sak som min farfar, lol. Han sov alltid naken sen gjorde han typ yoga på en boll på morgonen.
Varje kväll klockan 19 spelade han WOW med sina vänner i 2 till 3 timmar, nån av dem svek ibland det var för han var en svikare och hade skaffat Tjej. Darmkillen tyckte inte det var så viktigt att vinna han satt bara där med benen i kors i sin spinkiga yogikropp och rökte nån fet med askkoppet bredvid tangentbordet och gapade lite i headsetet som var ca lika stort som hans kropp. ”Det är bara för att hänga med kompisarna” sa han, blossa lite och log lite gulligt.


Jag sov i en säng bredvid honom men han försökte aldrig våldta mig.
Vetefan va han tänkte på men om jag känner killar rätt, och det gör jag ju, måste han tänkt på att kn nån gång – han hade ändå Sjukdomen [straight man, reds. anm.] men mest var han nog ganska assexuell pga hans ständiga magproblem, varje dag hade han så ont att han knappt kunde äta, dvs innan han hann röka och sen när han väl rökt var han inte hungrig längre.
Han var utbildad elektriker typ eller ingenjör och hans föräldrar kanske inte direkt var överlyckliga att hans officiella företag sålde utrustning för att odla sitt eget gräs. Det var inte olagligt att sälja och han gjorde det över internet, han verkar ha haft det ganska bra ställt. Vi brukade chilla på hans inglasade balkong och röka fet, typ. Det var alltid sol och varmt för det var juli och jag var 21.
Ibland kom det förbi lite dudes, jag försökte prata med dem men de var inte så bra på engelska. En av dem lärde mig knepet att trycka med fingret jättehårt på området mellan tummen och pekfingret när man hade ont i huvet, jag fick alltid ont i huvet när det skulle bli storm och det var ofta storm den sommaren. Them Dudes gick alltid ifrån Darmkillen med en big ol' bag o'fun, om man säger.
Jag minns inte riktigt vad som hände, jag vet att jag bodde där rätt länge och sen slutade jag bo där, jag minns nästan inte alls men jag minns att jag sov rätt mycket den sommaren och ja, det var väl typ det sen åkte jag någon annanstans men jag flyttade aldrig in i den andra lägenheten för där fick bara weeden bo.

-Kristina Lugn är redaktör på HÖG TID