Alla rökare har någon gång funderat över sin kriminella gärning. Om man väljer att nyttja dödsdrogen cannabis är man inte bara en jävla knarkare/tomte/luffare utan också
kriminell.
Jag är juridikstuderande, jag vill fortsätta plugga juridik, men jag vill också kunna röka en
spliff för att varva ner, må lite bra, skratta och prata om livet. Jag vill gärna göra det här bland
folk i stället för att gömma mig i min lägenhet. Som andra gör när de dricker alkohol.
Kutym inom narkotikapolitiken är nolltolerans. Vi ska inte tolerera att vissa människor av en eller annan anledning vill/behöver röka gräs.
Förespråkarna för nolltolerans mot droger menar att man genom att ingripa direkt och slå
hårt ska man lyckas stoppa knarkandet och på sikt slå mot den organiserade brottsligheten, som dock ofta sysslar med annat än gräs, så som tyngre narkotikaproduktion, människosmuggling och vapenhandel.
Kriget mot drogerna och nolltoleransen har funnits med i det politiska spelet sedan 60-
talet när allt fler medelklassungar började knarka mer öppet. Cannabisnyttjandet verkar
ha ökat stadigt de senaste 20 åren (se t.ex.
CAN:s rapport om narkotikatillgänglighet i
Sverige) vilket bör vara en indikation på att nolltolerans inte fungerat så som förbudsivrare velat, om det man vill är att människor ska knarka mindre, och jobba mer.
Vi behöver inte legalisera cannabisproduktion, försäljning och konsumtion för att komma
till rätta med dagens föråldrade och förljugna narkotikapolitik - avkriminalisering är ett
alternativ. Jag tycker inte att det är okej att jag behöva riskera att bli straffad och möjligen ha
svårt att få jobb bara för att jag vill röka gräs ibland. Jag tycker inte det är okej att folk som
känner att de röker för mycket cannabis inte vågar söka hjälp för att de är kriminella i andras
ögon. Sverige och världen behöver en drogpolitik som fortsätter att bekämpa den organiserade
brottsligheten och som strävar efter att ge hjälp till utsatta människor.
Avkriminalisering hade kunnat innebära att lagen exempelvis fortsätter att förbjuda
insmuggling av weed, men att samhället tillåter folk att odla hemma för sitt eget och sina
vänners bruk. Eller kanske att den som säljer gräs på gatan kan riskera en bot men inte
fängelse. Först och främst behöver vi en riktig debatt på ämnet. Det räcker inte att när
Avaaz ”calls for a end to the war on drugs” så får de fem TT-rader i dagstidningarna ena
dagen medan motståndarsidan får en helsida dagen efter.
Jag vill röka, min granne vill röka, den ms-sjuka vill röka. Hon som går på cellgifter, saknar
aptit och vet att hon ska dö, men som vi hade kunnat hjälpa genom att låta henne röka vill röka. Bokstavsbarnet vill röka, den sönderstressade medelklasspappan vill låta sidbenan stå på
ända och röka sin spliff när hans barn ändå är hos hans före detta och hennes nya make...
Hur kan man rätta till problemet? Alltså problemet med att man inte får köpa, sälja, odla eller
nyttja dödsknarket cannabis i detta avlånga land utan att vara kriminell. Dagens förslag är
(jmf. gärna med fildelningsdebatten) att vi ska kriminalisera människor och deras handlingar,
skapa brott som saknar direkta offer (i Sverige är det inte bara olagligt att inneha droger utan
även att olagliga kemikalier i sin kropp (!)).
Jag känner folk som smugglar cannabis och säljer det för att göra snabba pengar, som riskerar sin framtid, som genom sitt rökande måste ge sig in i kriminella kretsar, som för att kunna köpa in större mängder måste ta kontakt med den organiserade brottsligheten. Samma människor borde få odla hemma i stället, så kan de slippa fängelse och göra något konstruktivt med sina liv i stället.
Det hävdas ofta att det finns mängder av vetenskapliga belägg för hur jävla dåligt cannabis är,
men det finns också mängder av vetenskapliga belägg för positiva aspekter. Det
är naivt att sitta det svenska offentliga rummet och tala om att cannabis enbart är
dåligt när till exempel Kanada och Kalifornien erbjuder sina sjuka medcinsk marijuana. Det är
absurt att tycka det är helt okej att skriva ut Stillnoct till människor med sömnbesvär, men att
det bör anses vara kriminellt att äta en magisk brownie för att få nattro.
Vem skyddar lagen egentligen? Det ska ju mycket till för att jag som bara röker ibland ska åka dit
på ett pisseprov och det är knappast någon gangsterkung som får sig en tankeställare.
Som oftast är det de redan utsatta som drabbas hårdast. Vad hjälper det till exempel den hemlösa missbrukaren att denne är kriminell?
Om man tittar på dagens drogpolitik ser jag inte ansvarstagande representater för folket som
ska förmedla sanningar om narkotika och dess negativa inverkningar. Det jag ser är fega
populistiska politiker som står på rad och pissar ut sitt (möjligen) THC-fria urin i havet, Gud
förbjude någon skulle komma med ett medmänskligt och reellt förslag för de problem som drogbruk och missbruk faktiskt kan medföra.
Kjell Espmark är juridikstuderande och gästskribent för kulturtidskriften HÖG TID
