Att jobba med en redaktion av stoners

Ni har säkert märkt av den lågfrekventa uppdateringen. Well,  jag säger som ledarskribenter alltid gör: det är inte mitt fel.
 
Som redaktör för landets största tidskrift om högkultur måste jag ibland gå in i yrkesrollen, göra mitt jobb, representera.
Tyvärr betyder det att också det värsta en stoner kan utsättas för: vara ute och träffa andra människor.
I vissa kretsar kallas det "nätverka", ett långt iskallt socialt förspel utan sexuell stämning eller möjlighet att alstra en avkomma. I ett urgammalt stamsamhälle hade samma flockbeteende förmodligen straffats kollektivt och förmodligen skulle straffet varit döden. Och det konstaterar jag förstås utan att lägga någon som helst värdering i det.

 En vanlig utekväll ser ut så här: jag rullar upp en fet stock hemma -fast jag vet att det kommer göra mig nervös och seg i skallen och folk kommer att titta på mig som om de tänker "är han lite korkad eller varför stirrar han in i väggen bakom mig?", vilket i stormens öga är ett korrekt antagande - varefter jag mer och mer desperat försöker hitta någon som är på min egen nivå, eller är villig att bli det.

Och visst, mitt jobb har sina priviligierade stunder. När jag går på konserter händer det att någon sticker till mig en färdigrullad "Bluntzilla" och eftersom jag blivit mer och mer etablerad i min roll som proffessionell röksugare har jag fått vissa kontakter, till och med "vänner".
 Trots att de aldrig skrivit för HÖG TID har många blivit någon slags fast del av redaktionen bara för att de snackar så mycket om alla texter de vill skriva. Nästan alla har kreativa och intressanta jobb. Läkare, hackers, biogenetiska forskare. Alla är kort sagt överkvalificerade för att frilansa för en blogg om ganja och borde klara av den enkla uppgift att skriva en liten text om högkulturens fördelar.


"Jag har haft så många bra ideér, alltså helt sjuka grejer - lovar att fixa det".


" Ja jag kan absolut skriva om de medicinska fördelarna med gräs, mailar!"


"Jag byggde en odling i mitt forskningslaboratorium, jag skulle kunna skriva något om hur jag smugglade ut det"

Men trots alla löften ekar mailboxen lika tomt som orden om kärlek och gemenskap efter varje helg.



Peter Englund är ständig sekreterare för Kulturtidskriften HÖG TID.

OMG: Fler ungdomar väljer cannabis före alkohol, enligt DN

En klassisk fredagkväll för många av Sveriges ungdomar

”Tonåringar väljer droger före alkohol” går att läsa i dagens DN.

Redan i rubriken har tidningen bestämt – på vetenskapligt tvivelaktig basis – att droger och alkohol är olika saker. Alkohol är alltså inte en drog. Det är ungefär lika konstigt som när folk säger ”människor och djur”. HALLÅ, wake up call! Människor ÄR djur. Precis som alkohol är en drog. En sjukt farlig sådan dessutom.

Cannabis däremot... ge mig ett exempel på någon som dött av gräs och jag håller käften. Till dess, lyssna på det här:

I höstas (2010) släpptes en studie i Storbritannien av fd ”Government cheif drug adviser” Professor David Nutt tillsammans med bland annat Dr Les King, också före detta regeringsrådgivare. Han slutade i och med att Dr Nutt sparkades – mycket på grund av sin nyktra (sic) vetenskapligt baserade syn på narkotikapolitik som inte passade in med regeringens moraliska ideologi. Tillsammans med två andra experter har de båda doktorerna/professorerna startat ”The Independent Scientific Committee on Drugs” som har som mål att kika på droger ur en vetenskaplig basis, opåverkad av politiska idéer. De gjorde alltså en studie 2010 på vilka droger som orsaker mest problem för samhället – men också mest problem för användarna.

Alkohol var nummer ett på listan – både över problem för användare och för samhället – steget över heroin.
När det gäller statistik måste man vara försiktig, eftersom de i det här fallet räknat in skador på samhället. Alkohol är en laglig drog, vilket gör att den självklart kommer att vara överrepresenterad tack vare sin enorma spridning. GHB är en också väldigt farlig drog, men hamnar ändå ganska lågt ned på farlighetsskalan. Förmodligen på grund av sin lilla spridning.

Men cannabis, som olikt GHB inte går att överdosera, ligger långt under både kokain, amfetamin och tobak (!).

Alkohol är alltså, sett till alla olika variabler, den farligaste drogen. Cannabis – not so much.

Utifrån de vetenskapliga beläggen skulle jag vilja hävda att faktum att ungdomar nu röker gräs hellre än dricker alkohol är bra nyheter – även om jag personligen inte tycker att man vare sig ska dricka eller röka gräs innan man fyllt 18, eftersom det påverkar hjärnan, gör en sjukt lat och kan förstöra ens möjligheter att bli så bra och smart man kan för resten av livet.

Men jag skulle gärna vilja ha lite mer belägg för socialborgarrådet Anna König Jerlmyrs (M) oro över situationen (DN 28/5-11). Och gärna en lite mer vetenskaplig förklaring av narkotikapreventionssamordnarna i artikeln, som ger "amerikanska tv-serier" skulden för kidsen ökade bruk.

Jag tycker absolut inte en sjundeklassare borde vare sig supa eller knarka. Men ska de välja mellan gräs och alkohol förstår jag inte – ur en vetenskaplig synpunkt - varför gräs skulle vara värre än sprit.

Men (M) kanske sitter på nån info som jag inte vet?

I så fall är ni välkomna att höra av er på e-postadressen till redaktionen.

Tills vidare – ta hand om er! Och glöm inte: ogenomtänkt och onyanserad ideologi har gjort mer skada i historien än lite cannabinoider.

”The study involved 16 criteria, including a drug's affects on users' physical and mental health, social harms including crime, "family adversities" and environmental damage, economic costs and "international damage".”







Kristina Lugn är grävande reporter och redaktör för kulturtidskriften HÖG TID