Glad 4/20!

Gästblogg: Johannes Nilsson om att sluta röka Hasch

 Johannes Nilsson skrev en gång i tiden boken Recension, som – precis som namnet antyder – innehöll recensioner av bland annat droger, filmer, utekvällar och, om jag inte minns fel, Kafé Kometen. I efterhand förärades boken epitetet "kult", och är sedan länge slutsåld.
Sedan dess har JN gett ut texter ur fanzinet Smak, skrivit för tidskrifter som Subaltern och Det Grymma Svärdet, samt jobbat deltid som kommentarsfältherre.
I dagarna utkom dock hans andra bok Hövding , en förhistorisk roman som Hög Tid – om vi vore förläggare – hade hisspitchat med meningen "The Road möter Grottbjörnens folk."
Som vän av alternativa marknadsföringskanaler har JN valt att ersätta panelsamtal i Babels sammetssoffa med ett gästinlägg här på Sveriges främsta elektroniska resurs för läskunniga knarkare, där han kan "nå ut till alla stoners."
Varsågoda:

                                                                                                

ATT SLUTA RÖKA HASCH

Jag slutar röka hasch just nu. Märk väl; ”slutar”, inte ”har slutat” eller ”ska sluta”.. Det är en pågående process, som tog sin inledning då jag efter en stenad höst som nyskild 34 – åring kände att det ta mig fan fick vara nog. Det fanns en tid till att ligga på soffan med ögonen fulla av blod och huvudet fullt av diffusa tankesprång, och den tiden var 20 – års – åldern, som i vår arbetslösa välfärdskultur fått rangen av tonårens extravarv, fast snäppet bättre, i och med egen lägenhet, rätt att gå på krogen, viss ekonomi, tillgång till fitta och droger och så vidare. En tid att leva, njuta och softa innan pliktens börda läggs på ens axlar framemot de trettio, i mitt fall genom avkomma, i andas fall genom befordran, maxad csn - skuld eller den gammeldags 30 – års – krisens existentiella ångest.

Allt kokar dock ned till det enkla faktumet att en tjugonågonting som med ett stenat flin på läpparna tar dagen som den kommer, plankar på tuben och snattar på butik är en skön livsnjutare, medan en trettionågonting som fortsätter på samma spår är en patetisk luffare. Naturligtvis är det hela en social konstruktion, men sociala konstruktioner är inte att förakta, då dessa är det enda som skiljer oss från djuren.

Den sista spiken slogs emellertid i kistan när min sambo kom in på rummet strax efter jag klippt en svart, kletig hövding med Macen i handen och käften full av skrävel: ”Kolla in det här! Fick 115 poäng!”. Det jag skulle kolla in var mensas iq – test på nätet, och jag är inte den som bangar en sådan utmaning, i synnerhet som min sambo är thaiboxare medan jag själv försöker vara någon slags författare. En råstenad kvart senare sitter jag där och stirrar på min intelligenskvot: cirka 80. Jag är nere med de 15 % av befolkningen som har lagstadgad rätt till personlig assistans. Där och då fattade jag mitt beslut.

Inledningsvis var det hela riktigt enkelt gjort, min tröttnad på drogen var fullständigt genuin. Efter en höst i mental dimma var det en lättnad att kunna läsa en bok, följa intrigen i en film, delta i samtal utan större missförstånd, för att inte tala om de rent kroppsliga effekterna: starkare, friskare, piggare, sundare. Adjöss till skrovlig hals, konstant förkylning, knastrande huvud, domnande lemmar och flimmer i blick. Välkommen fjäderlätta steg, rena djupa andetag och allmän hurt av rent norska proportioner. Är det så här bra den vanliga människan faktiskt mår till vardags? Vafan har de att gnälla om egentligen?

De första tre månaderna rullar kort sagt på i ett kärnfriskt livsrus. Men när mitt senaste ligg efter en rejäl och svettig omgång plockar fram en spliff känns principer med ens jävligt gay, på ett dåligt sätt. Och det följande knullet blir mycket riktigt fantastiskt: ska det vara eufori, förändrad tidsuppfattning, försämring av korttidsminnet och milda perceptionsförändringar rörande färger, former och ljud så ska det fan knullas också. Efter tömning får jag dock smaka på rusets smutsiga baksida, när jag fullständigt alienerad från min partner försöker hålla fast vid ett skenande tankeflöde. Väl tillfredsställd av min närmast övermänskliga potens somnar partnern, medan jag trakasseras av min hjärna till fyra – fem på morgonen.

Det kännbara straffet väntar dock så fort jag vaknar 9:30. Om en halvtimme ska jag träffa Märta Myrstener och intervjuas för P3 Populär, och min hjärna är omsorgsfullt inpackad i fettvadd. Den tjärsvarta espresson jag drar i mig hjälper självfallet föga, och snart nog är det dags att bita ihop och dra iväg. Nå, ett sista halmstrå har jag att ta tag i; vi ska träffas vid t – banan och sedan vandra ned till ett proletärfik i hökmossen, en promenad på närmare en kvart, vilket kan vara tid nog att spräcka det akvarium mitt huvud vilar i under ett avslappnat samtal kring ditt och datt.

Jag får dock tji som bara fan; det första Märta gör är att köra upp en sr – mick i nyllet på mig, och hela promenaden ned till fiket blir mig ett svettigt fammel efter ord. Väl på fiket, med en kaffe och en baconmacka framför mig, karlar jag dock upp mig och tar tag i situationen genom att vända på hela förhörsbordet: hur fick hon jobbet på P3? Projektanställning? Vilka kräk! Min analys av medieklassen visar sig vara spot on – en bunt desperata stackare som trängs för överlevnaden kring ett stadigt minskande tråg.

Det hela blir mig dock en förödande Pyrrhusseger. När vi återgår till intervjun har jag nämligen karskat till mig till den grad att jag helt tappar kontrollen över mitt svammel. På sin jakt efter schyssta soundbites leder Märta ideligen ned samtalet i JVVF - träsket, ett område där min käft på ren automatik medan mitt huvud är fullt upptaget med att begrunda frågan om det kan vara så att Märta vill ligga med mig: hon snurrar på håret och visar upp halsen, om sådana The Game – tecken nu har någon bäring, och jag skulle för min del inte banga en sekund, hon är sannerligen ett ståtligt exemplar, högbröstad och blond, rena SS – avelsstoet, och jag är ju minst sagt kapabel att få henne att sjunga Wagner, den avgörande frågan är förstås huruvida detta skulle vara till fördel eller nackdel vad det gäller min fortsatta författarbana, att ligga runt i branschen är ju inte särskilt professionellt, om än det i övrigt tycks vara legio, att döma av vad det pratats om på sista tiden.

Med den typen av tankar studsar runt i min bakstenade skalle sätter jag givetvis foten i det ena politiska klaveret efter det andra, vilket såhär efter nykter eftertanke lär vara exakt vad det hon tänkt sig – här ska jag minsann, som en idiot i en dokusåpa, klippas samman till ett drygt jävla rövhål som kan lanseras för folket som Mr Flashback, den politiskt inkorrekte pajasen som får dansa igenom ett radioinslag för att därefter för evigt förvisas till nätets rännsten. Och jag som tänkt ta nya tag, och framställa mig själv som en fullmogen författare, som efter lång eftertanke ger balanserade svar på relevanta frågor, då faderskap och drogfrihet givit anledning till många timmars vuxen reflektion. Istället sitter jag här, som Mohamer Omars och Peter Wahlbecks aborterade avkomma, och bereder mig på ZOG:s kvävande tystnad. 

Johannes Nilsson är gästskribent för HÖG TID, illustration av Calle Thörn

Äntligen en högskola värd namnet

Varför bor vi i det här landet? Är det de iskalla 11 vintermånaderna, nyckelharpans kulturarv eller vårt "natursköna" kalhygge till inland som lockar? Jag vet faktiskt inte varför någon skulle vilja bo i Sverige, men nu ger skola i Portland åtminstone alla en bra anledning att flytta.

Många brukar peka på Sveriges högskola som något vi kan vara stolta över. Att utbildningen är "gratis" och att universiten hör till några av de bättre i världen. Och visst, jag kan hålla med om att det är rätt soft att läsa på högskola. Du får ett litet kapital lånade pengar i fickan varje månad, du kan stanna hemma när som helst, ligga med dina klasskompisar efter de obekväma pubkvällarna och röka hur mycket gräs som helst utan att bli pisstestad. Det finns en tid och en plats för allt, och i Sverige kallas detta något för universitetet.
Men precis som med allt annat håller högskolan på att gå åt helvete. Jag orkar inte gå in på varför eftersom jag är alldeles för stenad just nu. Men vi kan bara konstatera detta innan vi går vidare till alternativet. Nämligen Marijuana State University i Portland.

Jepp, nån gubbe i Portland har startat sin egen HÖGskola. Det är alltså USA, vilket betyder att den inte är "gratis". men det kan ju vara värt besväret. Hoppas att man får en praktikperiod inbakad i terminsavgiften.


P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

Recension: Wiz Khalifa - Rolling Papers

LÅT 1 WHEN I'M GONE:

KRISITINA: LITE TRÅKIG :(

PE: NÄ DET ÄR OK

LÅT NR 2 - ON MY LEVEL
KRISITINA: FET INTRO!! CHAMPAGNE!!! BALL LÅT MAN KÄNNER SIG COOL! FOLLOW LIKE TWITTER YEAH°!!

PE: JA IN PÅ KLUBBEN SLÅSS OCH BLI FULL SOM FUUUUUUUCK. HAMNA PÅ RÄTT NIVÅ.

KRISITINA: JAG HAR JU SJUNGIT PÅ DEN HELA DAN!! MEN JAG SJÖNG ON MY LAMBO PE SÄGER ATT JAG SJUNGIT FEL HAN SÄGER ”LEVEL”. ÄLSKAR NÄR HAN SJUNGER ATT HAN DRUCKIT CHAMPAGNE OCH SOFTAT PGA DETTA ÄR MITT LIV!!! KAN RELATERA TILL DETTA!!! : D D D

PE: HIGH AS FUCK OCH SLOPPY DRUNK. KAN INTE HANTERAS DETTA SJÄLVFÖRAKT MED NÅN SOM TILLBER SIN PLÅGARE.

LÅT 3 – BLACK AND YELLOW

KRISITINA: NÄNÄNÄNNÄNÄNÄNÄNÄNÄ HAR REDAN HÖRT DENNA LÅTEN!!!

LÅT 4 – ROLL UP

KRISITINA: ÄLSKAR DENNA LÅTEN!!!!!!!!!!!!!! ANTAGLIGEN BÄST PÅ HELA SKIVAN SKULLE JAG SÄGA. ÄLSKAR NÄR HAN SJUNGER I ROLL UP IDAG SÅG JAG EN SKYLT DÄR DET STÅR ”KÖP ROLLUPS” DÅ BÖRJADE JAG SJUNGA PÅ DENNA LÅTEN. SÅ BRA DEN ÄR ”I ROLL UPP I ROLL UPP”. MEN JAG ÄR LITE TRÖTT PÅ DENNA LÅTEN PGA HAR HÖRT DEN XTREMT MÅNGA GGR.......

PE: YEEEEAAAAAAAHHHHHHHHHH........................................ DETTA VAR JU SKÖNT. KAN VARA BÄSTA LÅTEN PÅ SKIVAN JA, MEN DET ÄR LITE SVÅRT ATT VETA OM HAN SJUNGER OM ATT RULLA UPP EN SPLIFF ELLER OM HAN ”DRAR HEM TILL TJEJEN” NÄR HAN SJUNGER ”ROLL UP”???????

KRISITINA: ÄNDÅ LITE TÖNTIGT NÄR HAN RIMMAR... NÅGRA TÖNTIGA. ”MY FRIENDS SAY CAUSE YOU BE MY HOMIE”=GANSKA TÖNGIGT LÅTER DET.

LÅT 5 - HOPES & DREAMS

KRISITINA: NÅN INDIEROCK? LÅTER INDIETRONICA ANNO 2005. KÄNNER IGEN EN SYNT FRÅN … DNTEL/POSTAL SERVICE... IMHO.....INTRESSANT OM DET TRICKLAT NER TILL HIPHOPEN NU?? MKT SOFT SOM I FLOWIG LÅT SOM ATT MAN FLYTER PÅ EN FLOD. SNYGG REFRÄNG!

PE: MÅNGA TJEJER SOM KOMMER BLI KÅTA AV DEN HÄR LÅTEN. DEN HANDLAR JU OM HUR MYCKET ALLA BRÅKAR OM HONOM. .

LÅT 6 – WAKE UP

KRISITINA: POPPIG LÅT? I INTROT. SEN FET – LOVANDE HIT!! MAKING MONEY GET WHITE NEIGHBOURS. FAN FETT RHYME! SEN NÄR HAN SJUNGER EN LINE VID CA 3 MIN – LÅTER SOM EN 80-TALS-POPHIT....

PE: DET ÄR OKEJ

LÅT 7 – THE RACE

PE: JAG GILLAR ATT DEN HÄR HETER THE RACE FÖR MAN ÅKER FRAMÅT. SOM I ETT TÅG. FAST INTE I THE RACE FÖR TÅG KAN JU INTE RACE-A :DDD

KRISITINA: LÅTER EXAKT SOM FÖRRA LÅTEN OCH FÖRRÖFRRA LÅTEN? ÄR DET SAMMA LÅT ELLER??

PE: GÅ TILL NÄSTA LÅT

LÅT 8 – STAR OF THE SHOW

KRISITINA: YEAH....I.....

PE: JAG TYCKER DET LÅTER SOM RÖK, DET HÄR BEATET. SOM ATT HAN TRUMMAR I RÖK.

KRISITINA: PEOPLE GIVE ME CHANEL WJHEN I NEED AN UMBERELLA IANT NO LOVE LOST I BROKE DOWN THE WEED PUT IT IN A BONG TALK ABOUT ME WHEN IM GONE STAY AWAKE FROM THE STONE AND GLORY..SHOWOWOWOWOWO .. WEED ROLLED UP AND ALL MY JELLWELERY BUT SHE CHOSE US U.HU SHE SOBER UP SINCE THE LIMOUASINE SHOWED UP SMOKING WITH YOUR WIFE WAY WE KNOW WAKE UP IN THE MOONLIGHT WHERE DID ALL MY PAPER GO???

PE: YEAH

KRISITINA: STAR OF THE SHOWW!! LÅTER SOM KYLIE?? ALLTSÅ POPLÅTAR!!! DENNIZ POP

PE: JAG HÅLLER MED

KRISITINA: BIG SHOT – ONLY NUMBER ONE – DETTA LÅTER SOM EN ÅTTIOTALSPOP-LÅT IGEN??? TYP OLE-DOLE-DOFF......

PE: MEN DEN BLIR ÄNDÅ LITE SEG? MEN DET ÄR FEATUREKILLEN SOM ÄR LITE TRIZT BARA. NU BL

LÅT 9 – NO SLEEP

KRISITINA: PE TIDENGICK UT! NU KOMMER EN RIKTIG POPLÅT :D LÅTER SOM ATT DEN HÄR SPELAS PÅ EN COLLEGEFEST MED BEER BONG....... DRINKS IS ON ME – JOJO DETTA GILLAR TJEJER MÅNGA TROSER SOM FÅR EN LITEN HÄRLIG FLÄCK HÖHÖ!!!!

PE: EN JÄVLA MASSA SHOTS OCH GRABBAR I KEPS BAK-OCH-FRAM SOM BRÖLAR OCH SPYR.

KRISITINA: DET INNAN REFRÄNGEN LÅTER SOM INTROT TILL EN HIGH SCHOOL-FILM. SOM NÅT AMERIKANSK ROCKBAND

PE: BLINK 182

KRISITINA: PRECIS!!!!! VAD JAG MENAR!! SEN I REFRÄNGEN LÅTER HAN SOM SOULJABOY..... DOCK... LÅTER SOM AVRIL LAVIGNE??

PE: JA MEN TYP. FAST UTAN EN TJEJRÖST

LÅT 10 – GET YOUR S**T

PE: DENNA GITARR LÅTER LITE ENRIQUE EGLIE... NÄÄ OKEJ NU GICK DET TILL SIG UT I NÅN RADIO NEEEJ NU HÖR JAG ATT DET ÄR DEN DÄR BREAKUPLÅTEN. ALLA RAPSKIVOR BRUKAR HA EN SÅN. TYP STICK, JAG KLARAR MIG BLABLA. LIL WAYNE HADE JU COMFORTABLE. Z-RO HAR.--... ALLA SINA LÅTAR?

KRISITINA: NÅ DEN HÄR ÄR DÅLIG. LÅTER SOM EN DÅLIG LÅT PÅ P3. URK SLUTA SJUNGA

PE: FAST JAG GILLAR TEXTEN

KRISITINA: NU BYTER JAG LÅT

PE: JAJA

LÅT 11 – TOP FLOOR

KRISITINA: GILLAR INTRO LITE LÅTER SOM ATT MAN SKA ÅKA HISS

PE: DET GÖR DET!!!!! KUL

KRISITINA: KONSTIGT BARN I BAKGRUNDEN??

PE: JA

LITE FÖR HÖGT MIXAD BARNRÖST?? ALLTSÅ HAR DE INTE RÅD MED MASTRING ELLERÖ..... SOPER......

PE: MEN CHILLA

KRISITINA: NÄ BLIR KNÄPP NU AV DET DÄR BARNET I BAKGRUNDEN GILLAR INTE!! DEN LÅTEN.

PE: OK BYT LÅT DÅ

LÅT 12 – FLY SOLO

KRISITINA: VA FAN ÄR DETTTA???????????? SÄMST??????!!!!!!!!!!!!! LÅTER SOM HAN MEN DEN DÄR LÅTEN OM EN SOFFA?`````?? ASSÅ VAFAN HATE!”!!!!!

PE: NÄ MEN DET HÄR ÄR HELT OKEJ. DET HÄR ÄR SOFT

KRISITINA: ASSÅ VAFAN ”I FLY SOLO” LÅTER JU HELT STÖRT. LÅTER SOM HAN PÅ RADIO!!! SOM ÄR SÅ DÅLIG VAD HETER DEN?

PE: GRANADE?`

KRISITINA: JAAA!!!! FY FAN!!!!!! HATAR DENNA LÅTEN!!!!

PE: NEJ MEN LYSSNA, DET LÅTER J ULITE SO MEN TV-SPEL OCH NÅT GAMMALT ROCKBAND, INTE SOM EN RIKTIG PRODUKTION?

KRISITINA: HAHA JA!!! 0% HIPHOP DETTA. LÅTER SOM MOTSATSEN MOT CHAMPAGNE PATRON OCH BOOTY. LÅTER SOM EN BLANDNING MELLAN FLYING SOLO MED JASON DERULO OCH NÅT BAND SOM MAN HÖR I AMERIKANSKA SÖDERN PÅ ROAD TRIP MED RUTAN NERE OCH DET BLÅSER IN OCH ÄR SOLIGT SÅ MAN BLIR LITE SOLBRÄND PÅ ARMEN.

PE: DOCK SOFT MED DETTA SOLOFLYGANDE.

LÅT 13 – ROOFTOPS

KRISITINA: NU ÄR SKIVAN SLUT TRODDE JAG. MEN DET VAR DEN INTE.

PE: NU VILL JAG KANSKE BYTA LÅT.

KRISITINA: DEN HÄR KUNDE DE TAGIT BORT. OJ VAD KALL DU ÄR OM HÄNDERNA.

PE: MEN INTE OM DENNA?

KRISITINA: JO FAST KANSKE BARA LITE MER. DU ÄR VÄL INTE DÖD?

PE: NEJ NEJ.

KRISITINA: HAHA OK.

KRISITINA: ”I JUST MADE A MILLION GOT ANOTHER MILLION ON MY SCHEDULE” DET ÄR TEXTEN I BLACK AND YELLOW HAN BA * RECYCLE *

PE: GILLAR DOCK REFRÄNGEN MED ATT HAN INTE FICK KOMMA IN I HUSET TIDIGARE OCH NU ÄR HAN PÅ HUSTAKET.

KRISITINA: ÄR DET FORTFARANDE DEN DÄR HISSLÅTEN?

PE: NEJ NEJ, DET VAR JU SKITLÄNGE SEN

LÅT 14 – CAMERAS

PE: …

KRISITINA: ÄR DET INTE SLUT ÄN?

PE: ….

KRISITINA: HAR LYSSNAT PÅ DEN DÄR HISSLÅTEN SKITLÄNGE NU.

PE: DNE HÄR ÄR JU UTE I RYMDEN

KRISITINA: JAAA!

PE: LYSSNA PÅ RYMDSKEPPET. MED NÅN SLAGS ISLANDGITARR?

KRISITINA: DE HAR CLUB I RYMDEN

PE: KAMEROER! LOVE DEM! PAPARAZZI I RYMDEN !!!!!

KRISITINA: NÅNSLAGS SANTANA- GOES – INDIETRONICA-GITARR IBLAND.... SOM EN SLINGA, LÅTER SOM VANLIG GITARR MED EN MASSA REVERB..... MKT INDIE....

PE: NÖRDYYY

KRISITINA: HAN KÄNNS LITE SCHIZO OCH BYTER GENRE MITT I LÅTARNA??

PE: MEN ÄR DET KANSKE INTE BARA PAUSER? INTE GENREBYTEN?

KRISITINA: LÅTER LITE SURFROCK... TÄNK TYP LITE CALIFORNIA DREAMIN FAST MED EN ROCKTWIST. SKÄR LITE I ÖRONEN MED DE HÄR HÖGTALARNA PÅ MIN LAPTOP.... KANSKE EN ANING FETARE I VANLIGT LJUD

PE: WORD.

PE: NU ÄR DET SLIUT.

SAMMANFATTNINGSVIS EN BRA PLATTA ATT VARA FRÄST TILL. DET ÄR EN SOFT BLADNING AV POP OCH RAP UTAN ATT RIKTIGT BLI B.O.B OCH SUGA RADIONSTATIONERNAS KUKAR FÖR MYCKET.

KRISITINA: ON MY LEVEL ÄR EN KÅT LÅT!! OM MAN TÄNKER PÅ HELA SKIVAN SÅ KÄNNS HELA SKIVAN LITE SCHIZO IBLAND HAR HAN EN GENRE IBLAND EN ANNAN, IBLAND BYTER HAN MITT I LÅTEN... SOM ATT HAN INTE RIKTIGT VET ÅT VILKET HÅLL HAN VILL. DET FINNS TVÅ SORTERS LÅTER PÅ DEN HÄR SKIVAN: KNAPPT HÄLFTEN LÅTER SOM OLE-DOLE-DOFF OCH ANDRA HALVAN ÄR HISSLÅTEN.

PE: MEN VAD HAR DET ATT GÖRA MED HUR DET ÄR ATT VARA HIGH WHEN LISTENING ON THIS?

KRISITINA: DEN VAR BRA ATT VARA HÖG TILL!! UTOM BLACK AND YELLOW FICK ONT I HUVET AV DEN ; AJ AJ AJ VARNING!!! ROLL UP ÄR SÅ BRAAAAAAAA FAST ÄR REDAN LITE TRÖTT PÅ DEN : (

PE: FATTAR FORTFARANDE INTE OM HAN SNACKAR OM ATT RULLA UPP EN SPLIFF ELLER OM HAN SKA ”DRA TILL TJEJEN” NÄR HAN SÄGER ROLL UPP?

KRISITINA: HAN SNACKAR KANSKE OM ATT VARA OTROGEN?

PE: JAJA VI SKA JU INTE DISKUTERA LÅTARNA EN OCH EN IGEN, DET HÄR SKULLE JU VARA EN SAMMANFATTNING.

KRISITINA: DEN VAR BRA SAMMANFATTAR JAG. BÅDE ATT VARA HÖG OCH VANLIG MEN KANSKE ATT MAN KÄNNER SIG LITE HÖG NÄR MAN LYSSNAR PÅ DEN NÄR MAN ÄR VANLIG? FÖR DET LÅTER LIKSOM SOM RÖK OCH SOM NÄR MAN BLÅSER UT RÖK OCH DET ÄR HELT GÖTT..

PE: JAA MYZ.

Hela skivan finns att lyssna på här.

Kristina Lugn är redaktör och Peter Englund är ständig sekreterare för Kulturtidskriften HÖG TID

Ny följetång: Kristina Lugn skriver dikter

 Vår residentpoet Kristina Lugn har lovat att börja skriva dikter för oss. Så utan större omsvep presenterar vi här del 1:

Kristina Lugn är redaktör för HÖG TID

Ju mer Marijuana du röker, desto mindre cancer får du- säger läkare.

Recension: Hawaiian Snow – Bra skit

Ett passande namn för detta dunderweed. Gräset gav en känsla av värme från Hawaii och en långsam smältande benga som snön. HÖG TID har luktat, rullat och rökt den Hawaiianska snön.

Helt ärligt var jag redan såld när jag fick höra namnet på gräset. Hawaiian Snow, lät lovande från alla perspektiv. Värmen fyllde mig, snön föll på mig och rökat gjorde upp och ner med mig. Det var en av de få gångerna jag har varit villig att betala ett överpris för en påse gräs, men efter att jag hade fått se budden och känt doften så var det nästintill omöjligt att lägga ner skiten.

Den kristalltäckta manteln som gräset värmt sig under ger bara ett litet intryck av hur potent gräset är (bilden talar nästan för sig själv). Doften som slår en när påsen öppnas får mig att vilja byta ut alla mina kroppsliga vätskor med oljan som finns i denna blomma.

Med papper och penna framför mig tänkte jag utföra mitt första weedtest. Det kändes skitkul, jag var excited, rullade mig en riktigt fin jolle.
Oj vilken stark, fin och smooth rök. Visst får den mig att hosta, men på det där bra sättet. Sedan sitter jag bara och stirrar in i en vägg och lyssnar på konversationen som mina vänner har, jag har helt glömt bort att jag håller på att anteckna för min recension.

Utan att överdriva, Hawaiian Snow blev mer än bara en ny strain för mig, utan vi har skapat en livslång vänskap. Varje gång jag kommer att stöta på HS i framtiden, kommer det kännas som att få återträffa en gammal god vän.

Fan vad jag älskar gräs.

Torgny Lindgren är skribent för HÖG TID

Weed och träning

Det började för ett par veckor sedan när jag efter flera ”vita” månader fick tag på weed. Äntligen kunde jag komplettera min kroppsliga ansträngning med dito avslappning.
 Gräset var bomben. Dessutom odlat i Sverige och jag kunde sova med samvete rent som ett nyfött barn, lycklig över att mina pengar inte finansierat internationella ligors trafficking och annan slaveriverksamhet.

Innan dess hade renheten länge försummats. Åtminstone fysiskt då jag lagt matvanor och god natts sömn  åt sidan till förmån för klubbliv, sexliv och TV-serier långt efter läggdags-liv. Ändå hade jag uppehållit ett oerhört ambitiöst och spartanskt träningstempo på ungefär två-tre ”pass” i veckan. Det kanske låter lite, men tack vare en genetiskt gudavälsignad ämnesomsättning hade skiten gett rejäla resultat. Min överkropp blev hård och efter bara ett par veckor började jag likna en utkarvning ur ett stenblock. Om ni tänker er en blandning mellan Gerard Butler i 300 och Tyler Durden i Fight Club så har ni en ungefärlig bild framför er.

Tyvärr blev mitt ansikte lidande. Dels tränade jag boxning, vilket ger många små ”repor” och skavsår i fejset. En slags roulettesituation som antingen kan bli estetiska små ”cuts” eller leda till blomkålsöron.
 Huvudproblemet var dock sömnen. Samtidigt som jag byggde upp min kropp bröt jag också ner den när den aldrig fick vila. Och vila är träningens yang till sitt ying.
 Världens töntigaste människor, bodybuilders, vet detta. Därför är de flesta arbetslösa eller sjukpensionerade. Annars hade de aldrig orkat.
 Hur som helst blev mitt ansikte vitt som ett lakan av sömnbrist och samtidigt som jag slutade raka mig (det gjorde jag mest av lathet) började mitt pojkaktiga charmfejs långsamt övergå till looken hockeygrobian. Jag tänkte till en början att gräsrökning inte skulle vara kompatibelt med mina renlevnadsambitioner. Men kom rätt snabbt på andra tankar.

Och till slut fick jag, efter en jävla massa trams, tag i weed.
Det förändrade allt.  Jag började sova bättre, längre och djupare. Min ansikte började lysa som solen och träning blev min nya religion. 
 Det som händer med kroppen på weed är inte bara avslappning, utan en slags avdomning av dina ambitioner. Om du får en smart idé tänker du ”imorgon” för att sedan aldrig mer se röken (no pun intended) av tankarna.
 Däremot är träning, precis som rökning, lätt att engagera sig i. Det kräver ingen egentlig tankekraft utan fungerar som kroppens dammsugare och musklernas hämnd på hjärnan. Med weed blir kombinationen ett regelrätt lavemang på tankeverksamhet. Allt spolas ut tills du är ren.

Efter några dagar av intellektuell hårdbantning hade jag uppnått mitt mål. Jag hade blivit dum, snygg och ständigt groggypåtänd.

 Kortfattat det alla tjejer i hela världen önskar sig: James Franco.

P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

Nån jävla dude på bandit radio snackar livet, brudar och lo

entreprenör 2011

Saxxat ur ett sms från en snubbe jag köpte från för flera månader sedan:

"Det svajar vindar över gröna buskar kära vänner"
- Göteborgs Stringer Bell

Recension: Magic Flight Launch Box

Portabel vaporizer som får plats i fickan och kan användas nästan överallt. HÖG TID har testat Magic Flight Launch Box (MFLB) – och kan berätta att den är galen!

Första gången jag såg en vaporizer var hemma hos en vän som hade beställt den från Kina. Vi satte oss runt köksbordet, men istället för den vanliga ceremonin där vi rullar en joint och börjar passa till det traditionella vänster, hade vi en stor jävla apparat liggande framför oss. Den var enorm, men fyfan vilken skön benga man fick.
Det som slog mig mest var den lilla mängden gräs vi behövde packa med jämfört med jointsen.

Jag började drömma om min egna vaporizer, men visste att det var omöjligt med trafiken jag har hemma. Föräldrar och syskon som springer in i rummet, brorsans barn klättrande på väggarna, det skulle vara omöjligt att ha en stor jävla elektrisk ”bong” liggandes i mitten.

MFLB blev min lösning och min nyfunna kärlek. Efter bläddrandes på internet slog konceptet ”Micro Vaporizers” mig helt överraskande. Men de var oftast väldigt dyra, och som student och fattig i allmänt kunde jag aldrig investera i såna lyxartiklar. Men för några månader sen fumla jag över MFLB som kostade $100 med alla nödvändiga tillbehör, till och med batterier.
Jag slog till.

MFLB är i samma storlek som en tändsticksask, är jätteenkel att packa med gräs, går på AAA batteri och den utger väldigt lite weed-doft. Uppvärmningen sker elektroniskt: man trycker in batteriet i boxen, en lampa lyser upp och så fort det blir dimmigt i den lilla luckan kan du börja suga upp röken.

Självklart är detta inte samma sak som de stora och traditionella vaporizerna, denna är ju minst tio gånger mindre. Men MFLB är en riktigt bra lösning för de som behöver en diskret, portabel och effektivt högkulturell lösning.

Torgny Lindgren är skribent för HÖG TID

Röker våra värnpliktiga holk?

I min ungdoms år, innan jag blivit den snälla kille jag är idag, mönstrade jag för allmän värnplikt. Då tyckte militärerna att jag var så oduglig att jag fick åka hem innan jag ens träffat psykologen. Tur att jag slapp dra någon "vals" för en nyexaminerad stackars studentpsykolog för att bedyra min olämplighet för strid.
Min berättelse hade förmodligen handlat om hur jag adopterats av två snygga konstnärsflator från Monaco, och att min enda manliga förebild under uppväxten varit Schäfern Gunnar som bodde på vår innergård. På Söder i Stockholm.

Det räckte med att säga att jag ofta hade huvudvärk för att gubbarna skulle släppa hem mig igen.
 Men, om jag hade kommit in i lumpen hade jag tveklöst skaffat någon på utsidan kapabel fixa weed åt mig.
Vittnen som varit där har berättat sagor om soldatlivet som det mest värdelösa en människa kan använda sin tid till.  Det är förstås deppigt att spendera sina dagar ute i skogen och lära sig döda folk i U-länder. Det värsta verkar dock vara att den enda rekreation i denna misär av uppdämt testosteron är att på den lokala pizzerian supa sig djupare ned i Rammstein-stadiet och sedan hatrunka ut drömmarna om att ligga med plutonens enda tjej i en armégrön raggsocka.

Snabbt över till USA, där The Washington Post rapporterar om en skandal med weedrökning på elitskolor för militärer. Där tvingas de glorifierade lumparna puffa syntetisk Marijuana för att inte åka fast på pissprov. Låtsasgräset gör tydligen att de känner sig "höga" när de sitter under lavalampan och försöker övertyga varandra om att "jaaa....nu känner jag nåt dudes".  Töntar.

Men frågan är om våra egna lumpare röker särskilt mycket? Och om de ens har regelbundna pisstest? Annars ser jag en helt ny marknad för någon driftig entreprenör med gröna fingrar och modeblinda ögon för camoflage.
 


P. Englund är ständig sekreterare på HÖG TID

TV11 – den weedade kanalen

Just nu sitter du förmodligen med ett tunt papper i dina darriga fingrar, redo att belöna dig själv efter en hård dag av lågt leverne.
När du rökt din skit och dukat upp den sedvanliga buffén av onyttigheter från chipshyllan (eller knäckemackor med avocadoskivor, vad fan vet jag) är det dags att välja underhållning.
Ett solklart val är förstås internet, ladda ner en film eller tv-serier via torrent.
Detta är frihet under ansvar i sin renaste form. Något som få gräspundare är särskilt bra på att hantera. Och med tanke på hur stukad du är kan denna frihet bli ett fängelse av ändlöst browsande, fram och tillbaka där din trötta skalle till slut exploderar av att sitta i kulturellt limbo.
För en gång skull borde du testa slå på Tvn. Vänta vänta, stanna kvar. Ja, jag ryggade också tillbaka när jag först hörde talas om det. En stor klump mitt i rummet med någon slags ”kontroll” som opereras med samma smidighet som en joystick från 80-talet. Kan det verkligen vara något? Jo det kan, och ÄR grejen.
Till att börja med finns ett element av rysk roulette när man tittar på TV. Om du slår på ”skärmen” är risken att du hamnar mitt i ett program du varken kan hoppa framåt eller bakåt i. Föreställ dig att det sitter en osynlig DJ som väljer precis hur mycket och vilken musik du ska lyssna på. Föreställ dig den känslan av regession, av att vara ett barn i någon annans händer. Den känslan av maktlöshet är precis vad som gör TV weedat, och framförallt TV11 till den mest weedade kanalen.

TV11 har inte alltid varit en kanal på framkant med två maffiga gräs-stockar som logotyp. De har gjort ett skönhetslyft från gamla TV400, TV4s dumpingground för trash-tv. En metamorfos från ful ankunge till svart svan.
Jag är väl medveten om att TV4 är den ondaste TV-kanalen i världen, efter Fox News, och fram tills alldeles nyss har jag fnyst åt fyrans låtsaskanaler med lallande spökjägare och gamla Jerry Springer-repriser. Men det var innan TV11 äntligen sjösatte sitt flaggskepp Big Brother.
Jag har faktiskt inte sett programmet så jag hörde av mig till en väninna som sett allt och sammanfattade det med följande ström av medvetenhet:

”Fula soper, IQ fiskpinne, glashuset= skådespelare??, kan inte fatta att austin powers e med, låt dig inte luras av trevliga dialekter”.

”det är två med jättekukar därinne nu.
Man fick se när en tvättade sin!
Det va kul”

Poängen? Att även om jag aldrig tänker titta på skiten har det har varit en bra grej för att skapa en tydlig profil åt kanalen. Det vill säga ”dum i huvudet” med stora reklampengar. Pengar ger TV11 en välbehövd statusboost. För det finns faktiskt en gräns för hur sunkig en stenad person vill känna sig framför teven. Även om det i teorin kan verka roligt att sitta och fnissa framför den galna prästen på öppna kanalen är det i praktiken ett självhat som odlas och som i längden ger onödigt dåligt samvete. Den ultimata drog-teven bygger på att lura mig som tittar så att jag tror att jag är smartare än programmet, trots att jag egentligen blir mer och mer efterbliven av att titta på det.
Det kräver viss finkalibrering.

Jag vill därför slå ett slag för programmen som börjar efter midnatt. Det är tamigfan en magisk tid då klockan slår 00.00. Elvan har fattat galoppen genom att schemalägga ”Cheaters” exakt på denna tid.
 Weed-andarnas lektimme.

Programmet går ut på att misstänksamma partners anlitar produktionens egna detektiv-team som åker omkring med dolda kameror och filmar otrogna män och kvinnor. Sedan visar programledaren upp video för en gråtande och sviken älskare som med klumpen i halsen säger något i stil med ”I always wished this wasn't true”.
Som av en slump har programledaren i detta ögonblick tajmat bra och vet vad den otrogna grisen/slynan befinner sig och frågar förstås offret om hon/han vill åka dit och konfrontera sitt kommande ex. Detta slutar ofta i utspillda drinkar och tandagnisslan för alla inblandade.
Efter detta brukar ”stygga flickors klubb” börja. Ett hus fullt av tjejer med faderskomplex som slåss för minsta lilla husliga irritation. Vissa kvällar kan man även ha tur och pricka in ”Sexfällan”, som fungerar ungefär som ”Cheaters”, men skillnaden är att detektiverna är utbytta mot lättklädda blondiner som sexchattar med den misstänkte otrogne mannen. Snedvriden sexmoralistisk brottsprovokation att oproblematiskt njuta av medan du sitter i en dimma och glömmer ditt eget namn.

P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

Lil B: Högkulturens nye profet

De flesta vet att cannabis är hiphopens salt och peppar.  Om man inte har några feta rims eller råd att hyra in en video vixen går det alltid att softa i nåt kök och snacka om hur mycket man älskar weed. Nu har det dykt upp en kille som inte vill rappa om weed, utan personifiera känslan av det.  Lil B är en skatekille från Kalifornien som har uppfunnit genren "BASED". En sluddrig rapstil som gärna handlar om olika kändisar. Lil B har en inre generator som skapar låtar helt utan självkritik, vilket ju är en bekant känsla för den som rökt grälle en eller två gånger. Hans låtar om kändisar bygger på samma monotona tuggande beat med texten "I'm (insert random kändis), swag, swag" som bas. 

Några minnesvärda rader/låtar:


"Hilton, Hilton, Bitch I'm Paris Hilton"

"I'm Bill clinton, fuckin al these women"

"I've got swag like justin Bieber. Bieber, Bieber, Bieber" 

"Ellen Degeneres, Ellen Degeneres, Ellen Degeneres"

Och hans magnum opus:


"Bithces suck my dick cus I look like J.K. Rowling"
 
 Förutom kändislåtar gör Lil B också märklig ambientrap (ladda ned skivan "Rain in England") där han pratar till moder jord och flummar loss genom att ge livet sin välsignelse i olika spoken-word utsvävningar.  Efter att han skrev låten "Pretty bitch" - där han refererade till sig själv som en pretty bitch - lyckades han dessutom göra alla internetgangstas ängsliga på grabbiga forum runt om i världen.

Lil B kallar sig "The based god".  Han är alltså precis den profet du behöver: någon uppe bland molnen med röven fastklistrad i soffan.

The Vice Guide to Everything - MTV Shows

P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

Nya rön: Din kuk kan bli hög

New Science har en artikel om nya rapporter som behandlar kombinationen cannabis och sex. Eller som jag brukar kalla det: julaftonsnatt.
Professor Sharon Johnson, som forskat i ämnet vid Missouris universitet, talar om en extremt knapphänt forskning för kvinnor och om eventuella negativa effekter på lång sikt för män. Det vill säga att män kan få sämre orgasmer och uppleva smärta under sex.

Efter år av egna empiriska studier har jag dock märkt att orgasm kombinerat med cannabis är totalt jävla episkt. Men det är ju så med forskning, den finns till för att kunna motbevisas.

Rany Shamloul vid Queens och Cairos Universitet har läst flera nya studier (men verkar ha missat att nämna min).
Utöver en gammal från 80-talet, som visar på nedsatt förmåga till erektion efter för överdrivet weedande, har nya rapporter kommit fram till följande oroliga slutsatser:

What most concerns Shamloul is a study published in 2010 in the journal European Urology. In that study, researchers found receptors for tetrahydrocannabinol (THC), the active ingredient in marijuana, in penis tissue from five male patients and six rhesus monkeys. These receptors were mainly in the smooth muscle of the penis, Shamloul said. Additional lab studies suggest that THC has an inhibitory effect on the muscle.

Vänta lite.....

Så det finns rätt lite forskning, och den som finns menar att muskeln i min kuk också kan bli hög? Marijuana är nu alltså både förstärkande av sex, och fördummande av min humor.

P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID

Recension: Silver Haze

Det är såhär jag gillar att vara hög – avslappnad, ”glidig” (är ett ord jag precis uppfann), fnittrig.
Jag blir ibland skeptisk till att gå ut på säg, en klubb och vara hög. Jag kan få för mig att människor vet om att jag har rökt, vilket är något av en stressfaktor. Imorgon ska jag på klubb men jag tror inte att det kommer bli något problem, för även om jag är stenad så känner jag mig väl orienterad i tid och rum.

När jag fick det (igår) så var det fortfarande nyplockat - en tjock och härlig bud. Den luktade annorlunda, inte som de vanligtvis luktar - mer subtilt. Jag var lite skeptiskt, folk hade hypat det lite för mycket så jag gned den mot en CD-skiva och ingenting. Nu sitter jag här anno femton minuter sen rökt och stormtrivs, det är en härlig gränslös värme som sprider sig i min kropp som får mig att rysa av välbehag. (Alltså, den där sista meningen, shit vad stenad).

Nu sitter jag bara och läser min text om och om igen och försöker skriva så nyktert som möjligt, då jag plötsligt får världens deja vu och slutar omedelbart.

Nä, nu vill jag göra något annat.

Later playas


INFO


H. Engdahl vill göra en formell ursäkt till alla där ute som förväntade en bra recension om ett spännande cannabispreparat. I nyktert tillstånd så inser jag hur jävla pissig den här texten är. Jag hänvisar till Bo's inlägg om kreativitet.

GTA IV