Det är såhär jag gillar att vara hög – avslappnad, ”glidig” (är ett ord jag precis uppfann), fnittrig.
Jag blir ibland skeptisk till att gå ut på säg, en klubb och vara hög. Jag kan få för mig att människor vet om att jag har rökt, vilket är något av en stressfaktor. Imorgon ska jag på klubb men jag tror inte att det kommer bli något problem, för även om jag är stenad så känner jag mig väl orienterad i tid och rum.
När jag fick det (igår) så var det fortfarande nyplockat - en tjock och härlig bud. Den luktade annorlunda, inte som de vanligtvis luktar - mer subtilt. Jag var lite skeptiskt, folk hade hypat det lite för mycket så jag gned den mot en CD-skiva och ingenting. Nu sitter jag här anno femton minuter sen rökt och stormtrivs, det är en härlig gränslös värme som sprider sig i min kropp som får mig att rysa av välbehag. (Alltså, den där sista meningen, shit vad stenad).
Nu sitter jag bara och läser min text om och om igen och försöker skriva så nyktert som möjligt, då jag plötsligt får världens deja vu och slutar omedelbart.
Nä, nu vill jag göra något annat.
Later playas
INFO
H. Engdahl vill göra en formell ursäkt till alla där ute som förväntade en bra recension om ett spännande cannabispreparat. I nyktert tillstånd så inser jag hur jävla pissig den här texten är. Jag hänvisar till Bo's inlägg om kreativitet.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar