Helt ärligt var jag redan såld när jag fick höra namnet på gräset. Hawaiian Snow, lät lovande från alla perspektiv. Värmen fyllde mig, snön föll på mig och rökat gjorde upp och ner med mig. Det var en av de få gångerna jag har varit villig att betala ett överpris för en påse gräs, men efter att jag hade fått se budden och känt doften så var det nästintill omöjligt att lägga ner skiten.
Den kristalltäckta manteln som gräset värmt sig under ger bara ett litet intryck av hur potent gräset är (bilden talar nästan för sig själv). Doften som slår en när påsen öppnas får mig att vilja byta ut alla mina kroppsliga vätskor med oljan som finns i denna blomma.
Med papper och penna framför mig tänkte jag utföra mitt första weedtest. Det kändes skitkul, jag var excited, rullade mig en riktigt fin jolle.
Oj vilken stark, fin och smooth rök. Visst får den mig att hosta, men på det där bra sättet. Sedan sitter jag bara och stirrar in i en vägg och lyssnar på konversationen som mina vänner har, jag har helt glömt bort att jag håller på att anteckna för min recension.
Utan att överdriva, Hawaiian Snow blev mer än bara en ny strain för mig, utan vi har skapat en livslång vänskap. Varje gång jag kommer att stöta på HS i framtiden, kommer det kännas som att få återträffa en gammal god vän.
Fan vad jag älskar gräs.
Torgny Lindgren är skribent för HÖG TID
2 kommentarer:
Heja! Men! Är det pga högkultur som ni inte delar ut sifferbetyg? Och, med den grymt välskrivna blöggposten om fulhasch i åtanke borde också effekter såsom paranoia vs feelgood tas upp.
Det är förstås på grund av vår högkulturella ambition som vi inte håller oss med sifferbetyg. Ungefär som DN innan de sålde ut. Men vi är förstås inte omöjliga. Om olika "handlare" börjar referera till "Fick en femma av HÖG TID" så bygger vi ju varumärken tillsammans. Det händer grejer backstage, så vi får se om det blir ändring snart.
/Peter Englund
Skicka en kommentar