Det började för ett par veckor sedan när jag efter flera ”vita” månader fick tag på weed. Äntligen kunde jag komplettera min kroppsliga ansträngning med dito avslappning.
Gräset var bomben. Dessutom odlat i Sverige och jag kunde sova med samvete rent som ett nyfött barn, lycklig över att mina pengar inte finansierat internationella ligors trafficking och annan slaveriverksamhet.
Innan dess hade renheten länge försummats. Åtminstone fysiskt då jag lagt matvanor och god natts sömn åt sidan till förmån för klubbliv, sexliv och TV-serier långt efter läggdags-liv. Ändå hade jag uppehållit ett oerhört ambitiöst och spartanskt träningstempo på ungefär två-tre ”pass” i veckan. Det kanske låter lite, men tack vare en genetiskt gudavälsignad ämnesomsättning hade skiten gett rejäla resultat. Min överkropp blev hård och efter bara ett par veckor började jag likna en utkarvning ur ett stenblock. Om ni tänker er en blandning mellan Gerard Butler i 300 och Tyler Durden i Fight Club så har ni en ungefärlig bild framför er.
Tyvärr blev mitt ansikte lidande. Dels tränade jag boxning, vilket ger många små ”repor” och skavsår i fejset. En slags roulettesituation som antingen kan bli estetiska små ”cuts” eller leda till blomkålsöron.
Huvudproblemet var dock sömnen. Samtidigt som jag byggde upp min kropp bröt jag också ner den när den aldrig fick vila. Och vila är träningens yang till sitt ying.
Världens töntigaste människor, bodybuilders, vet detta. Därför är de flesta arbetslösa eller sjukpensionerade. Annars hade de aldrig orkat.
Hur som helst blev mitt ansikte vitt som ett lakan av sömnbrist och samtidigt som jag slutade raka mig (det gjorde jag mest av lathet) började mitt pojkaktiga charmfejs långsamt övergå till looken hockeygrobian. Jag tänkte till en början att gräsrökning inte skulle vara kompatibelt med mina renlevnadsambitioner. Men kom rätt snabbt på andra tankar.
Och till slut fick jag, efter en jävla massa trams, tag i weed.
Det förändrade allt. Jag började sova bättre, längre och djupare. Min ansikte började lysa som solen och träning blev min nya religion.
Det som händer med kroppen på weed är inte bara avslappning, utan en slags avdomning av dina ambitioner. Om du får en smart idé tänker du ”imorgon” för att sedan aldrig mer se röken (no pun intended) av tankarna.
Däremot är träning, precis som rökning, lätt att engagera sig i. Det kräver ingen egentlig tankekraft utan fungerar som kroppens dammsugare och musklernas hämnd på hjärnan. Med weed blir kombinationen ett regelrätt lavemang på tankeverksamhet. Allt spolas ut tills du är ren.
Efter några dagar av intellektuell hårdbantning hade jag uppnått mitt mål. Jag hade blivit dum, snygg och ständigt groggypåtänd.
Kortfattat det alla tjejer i hela världen önskar sig: James Franco.
P. Englund är ständig sekreterare för HÖG TID
0 kommentarer:
Skicka en kommentar