I min ungdoms år, innan jag blivit den snälla kille jag är idag, mönstrade jag för allmän värnplikt. Då tyckte militärerna att jag var så oduglig att jag fick åka hem innan jag ens träffat psykologen. Tur att jag slapp dra någon "vals" för en nyexaminerad stackars studentpsykolog för att bedyra min olämplighet för strid.
Min berättelse hade förmodligen handlat om hur jag adopterats av två snygga konstnärsflator från Monaco, och att min enda manliga förebild under uppväxten varit Schäfern Gunnar som bodde på vår innergård. På Söder i Stockholm.
Det räckte med att säga att jag ofta hade huvudvärk för att gubbarna skulle släppa hem mig igen.
Men, om jag hade kommit in i lumpen hade jag tveklöst skaffat någon på utsidan kapabel fixa weed åt mig.
Vittnen som varit där har berättat sagor om soldatlivet som det mest värdelösa en människa kan använda sin tid till. Det är förstås deppigt att spendera sina dagar ute i skogen och lära sig döda folk i U-länder. Det värsta verkar dock vara att den enda rekreation i denna misär av uppdämt testosteron är att på den lokala pizzerian supa sig djupare ned i Rammstein-stadiet och sedan hatrunka ut drömmarna om att ligga med plutonens enda tjej i en armégrön raggsocka.
Snabbt över till USA, där The Washington Post rapporterar om en skandal med weedrökning på elitskolor för militärer. Där tvingas de glorifierade lumparna puffa syntetisk Marijuana för att inte åka fast på pissprov. Låtsasgräset gör tydligen att de känner sig "höga" när de sitter under lavalampan och försöker övertyga varandra om att "jaaa....nu känner jag nåt dudes". Töntar.
Men frågan är om våra egna lumpare röker särskilt mycket? Och om de ens har regelbundna pisstest? Annars ser jag en helt ny marknad för någon driftig entreprenör med gröna fingrar och modeblinda ögon för camoflage.
P. Englund är ständig sekreterare på HÖG TID
0 kommentarer:
Skicka en kommentar